Varför kan jag aldrig lära mig. Varför? VARFÖR? VA
jag var ute och fotograferade ett parti av Tingvallastan för några dystra nätter sen. När en Åudi startade upp brännoljepannan så hängde jag mig på knappen KLICK! KLICK! KLICK! KLICK! KLICK! KLICK! KLICK! KLICK! KLICK! KLICK! KLICK! KLICK! KLICK! KLICK! KLICK! KLICK! KLICK! KLICK! KLICK! KLICK! KLICK! KLICK! KLICK! KLICK! KLICK! KLICK
Precis som när bilen lämnade rutan så slog det mig. Varför i helvete tog jag femton exakt likadana bilder med fokuset på samma bländade billyktor hela tiden? Jag hade ju så gott om tid att jag lätt hade hunnit ändrat fokuset till grästråna till höger här i förgrunden på en bild iaf! Och då hade jag ju även fått med ett med det där goe Wermlännska brännolje-blåaktige halogen motljus skenet mitt i grässtråna. Fan också! klicka HÄR om du till trots inte hajar vilka strån jag menar.
Förtydligande: Eftersom gräset är grönt så förstår väl vem som helst att det var snarare några månader än några kvällar sedan jag skrev detta inlägg. Sedan har har det legat och legat och legat :) Eftersom vissa av er ser ut som frågetäcken när jag skriver om vissa saker så tänkte jag berätta om grejen med att jag tryckte in knappen när strålkastarna tände sig. När jag råkar ut för ett plötsligt motjus, speciellt på kvällen så bara trycker jag bara in knappen! Det är faktiskt det mest spännande man kan göra efter att fotografera med film. Du har inte kontroll, du har inte en aning om hur bilderna kommer att bli. M A S spelar faktiskt ingen större roll för några rutor blir alltid under och andra blir överexponerade. Mitt i eller i början brukar guldkornen hamna. Det är faktisk hur kul som helst helst. Se så gå ut nu och Just do it!
